Helgen!

Vilken bra helg vi hade!

(måste tänka på bra saker för att inte bli helt deppig)

Vi har hunnit med både hemmamys, hälsa på mormor, morfar och gammelmormor, IKEA och varit ute i det härliga vädret.

 

 

 

 

I somras när Nelia  för första gången fick prova fingerfärg skrek hon...men så i lördags tänkte jag att det var dags att testa igen. Som ni förstår var rädslan helt borta....hon älskade det! Hon höll på hur länge som helst och var så koncentrerad och nöjd.


Myspysan så nöjd och glad!


Älskade du!

Vad gör man när man är hemma själv?
Tiden går så sakta..
jag vill bara att klockan ska bli så mycket så att jag får gå och hämta min skatt!



Igår var hon så busig, glad och kaxig...inte en tår och det lyste verkligen lycka om henne.
Det är så hon Är..men idag..en helt annan tjej..en ledsen, mammig och osäker tjej....
Jag känner mig så hemsk som utsätter min fina fina älskling för detta!!!!
Säg att det kommer att bli bra SNART!



Om hon får ALL vår kärlek ALL tid som hon inte är på förskolan borde det väl inte sätta spår och ge men???

Det känns så fel

Jag sitter här hemma med tårarna rinnande ner för kinderna..
Idag har jag lämnat Nelia på förskolan för första gången..
Hemskt!
Min lilla fina älskade dotter
Jag hoppas att du förstår att mamma älskar dig över allt annat och att jag snart kommer och hämtar dig igen!

Ska det vara så här? Egentligen är det ju helt sjukt.
Jag ska lämna mitt barn till människor som hon inte känner sig trygg med (än iaf), hon gråter helt förtvivlat och jag ska gå till mitt jobb och ta hand om andra barn..
Just nu känns det så fel!
Inte det att jag inte trivs med mitt jobb...det gör jag..det är verkligen jättebra...
men det allra viktigaste i mitt liv är min dotter och hennes välmående.
Att se henne så förtvivlat ledsen gör såååå ont!
Jag vet att det kan gå över efter en stund...men nej hon ville verkligen inte bli lämnad där!
Usch! Har aldrig kunnat föreställt mig hur detta skulle kännas...
Ska det vara så...ska man utsätta sina barn för detta?????
Tyvärr har vi ju inget val....om inte vi båda jobbar har vi ingen möjlighet att bo här och leva så som vi gör...
Men i min drömvärld skulle jag och min älskade dotter få vara hemma  liiitte längre....


Äslakde du!
Du är LYCKA!!!!