Tankar....
Tom i huvudet men samtidigt tusen tankar i huvdet.
Tänker på hur troligt orättvist och hemskt livet kan vara...På hur fort allt bara kan ryckas ifrån en...
Det är det fruktansvärda som hänt i Arboga som tar upp mina tankar...som inte ger mig någon koncentration till det jag borde göra...men just nu känns det så himla oviktigt...
Två små otroligt söta barn finns inte mer...
De som även tidigare haft det jobbigt och fått kämpat...livet är så orättvist!
Tänker på den stackars unga mamman som om hon vaknar upp får beskedet att hennes underbara barn inte finns mer...vill man leva vidare då?
Jag tänker min stackars vän M som stod familjen MYCKET nära....jag lider så med dig gumman...önskar att jag kunde göra något...göra så att allt blev bra igen...
Massa massa styrkekramar till dig!!!!!!!!!!!!
Läs även andra bloggares åsikter om arboga, orättvisa
Kommentarer
Trackback